Så var jag plötsligt med i en riduppvisning, jag satt nervöst på ”min” stiliga svarta häst, som absolut inte ville hoppa graciöst över hindren, utan bromsade in och steg över det första och rusade förbi det andra. Men den showen bjöd jag på, för jag var så oerhört stolt över att jag kommit så här långt, då jag för något år sedan inte ens anat att jag skulle börja rida igen efter en paus på 30 år.
Och kanske riduppvisningen blev lite roligare med en ”clown som gjorde fel” och kanske det inspirerade någon att våga göra saker, trots att det inte blir perfekt eller felfritt.
De senaste åren har jag verkligen provat på sådant jag drömt om men inte vågat göra tidigare. Jag har gått skrivarkurser, självutvecklingskurser på främmande språk och börjat sjunga i kör, trots att jag inte har haft talang eller kunskaper från tidigare. Jag har verkligen varit en novis, osäker och känt mig dum, men glädjen har varit desto större då jag klarat av det, utvecklats och överträffat mig själv.
Men ibland finns där rädslor eller motstånd, som hindrar oss från att ta det modiga steget. Det kan vara allt från den osäkra rösten, som säger att vi inte är tillräckligt bra eller jobbiga minnen förknippade med det vi innerst inne drömmer om att göra.
Jag kände t.ex. ett stort motstånd till att börja rida igen. Jag har ridit som barn, men kände då att jag aldrig var en tillräckligt bra ryttare, jag var ofta missnöjd med mig själv efter lektionerna och denna besvikelse har hängt med. Det krävdes både tjat från min dotter, som börjat rida ett halvt år tidigare och några rensande resor, för att jag skulle ta modet till mig och sätta mig på hästryggen igen.
Före min första ridlektion bestämde jag mig för att detta ska vara roligt och lärorikt, utan prestationskrav. Och det har det varit, jag blir sällan arg på hästen eller mig själv, då det inte går som det ska, utan blir tvärtom glad om vi lyckas förstå varandra och hästen gör rätt. Det är en härlig känsla att få hästen att lyssna till mina hjälper och göra det jag ber den om. En fin samverkan på många nivåer med ett så stort och klokt djur. Dessutom glömmer jag allt annat och är fullständigt i nuet.
Det fina är att vi nu delar denna hobby med dottern och vi har även lyxen att kunna rida i de sagolika skogarna på Gullö. En kombination av djur, natur, motion, vänskap, glädje och själafrid.
Och när jag vågat lite har det gett mig modet att våga mera, att utvecklas och gå vidare mot mina drömmar. Mitt största steg har varit att byta karriär, sälja det trygga, men slitsamma företaget, gå från något bekant till något helt nytt. Och visst har det varit tufft och krävt sina processer, fortfarande vandrar jag längs en oupptrampad stig, där slutmålet skiftar och det kommit nya delmål med. Det finns en röd tråd, en dröm, men exakt hur den kommer att se ut får framtiden utvisa. Min senaste dröm och utmaning är vildmarksguideutbildningen, som jag njuter av med en skräckblandad förtjusning. Jag kan så lite, men vill lära mig att leva i och med naturen och om dess faror och möjligheter. Kurser och utbildningar är ju till för att
vi ska kunna utveckla och utmana oss.
Det finns flera olika knep och övningar för att komma över rädslan. Jag har haft stor hjälp av Resan- och NLP-övningar, men även blivit peppad av poddar, så som Johannes Hansens. Jag rekommenderar speciellt avsnitt 63. Och jag tänkte dela med mig av några kloka tankar och tips, som han tar fram där.
Faktum är att din hjärna inte kan skilja på om du rör dig mot något inspirerande eller något livsfarligt, vilket gör att den vill skydda dig mot fara, smärta och förlust och lätt sätter upp hinder för dig. Så att känna rädsla är mänskligt, oberoende om det är något positivt eller negativt vi utsätter oss för och därför behöver vi träna upp modet, utmana och lära oss hantera rädslorna. Bli vän med den inre kritiska rösten som försöker skydda dig, känn igen när den försöker slå ner dig och tala till den, stå ut med den och övervinna den.
Det lönar sig att bli medveten om tidigare negativa erfarenheter och rensa bort onödigt motstånd före man påbörjar processen. Andra tips är att ju mer du trotsar rädslan, dvs utsätter dig för läskiga, obekväma situationer, desto tryggare blir du och modet växer. Det lönar sig inte att vänta på ”rätt stund”, den kommer aldrig. Fysiska reaktioner är normalt, då du utmanar dig.
Var stolt över dig själv och det du redan gjort. Minns att det som är viktigast i ditt liv om 3-5 år, är det du är rädd för idag. Ta lärdom och modell av dig själv och hur du gjort tidigare, då du utmanat dig själv och nått ett efterlängtat mål. Att vara specifik och ha deadlines är också viktigt. Jag brukar bolla idéerna med en vän och att få support och lite vägledning gör det lättare att fullfölja målet. Ibland kastar jag mig bara ut i saker utan att ge hjärnan en chans att bli rädd, det fungerar också😉.
Vi ångrar sällan det vi gjort, men nog det vi aldrig gjorde, så låt fantasin flöda och fråga dig själv; Vad drömmer du om att göra, uppleva eller prova på, som du ännu inte gett en chans?
Och gör det!
